Category Archives: på svenska

Landskapets minne


För evenemangen på Helsingforsdagen 12.6. valde jag några exempel på de videon som skildrar årets kretslopp i landskapet på ön Stora Räntan som jag spelat in under åren 2002-2014, som ett slags pilotversion av hela serien av Animal Years eller Djuråren. Två videon inspelade under oxens år (2009-2010), en video från harens år (2011-2012) och fyra videon från drakens år (2012-2013) kan ses via QR koder i landskapet på dessa mina webbsidor. Se bilder på platserna här nedan.
 
 

 

 

 

 

 

 

 

Revisiting the Pine – Paluu männyn luo – Återbesök hos tallen


 
Revisiting the Pine and other video works
Telegraph Gallery on Harakka Island 24.5. – 5.6.2022, noon to 5 pm
A selection of recent video works with pines is on display as “screening on demand”.
Welcome to the opening on Tuesday 24.5. at 5 pm
 
 
Paluu männyn luo ja muita videoteoksia
Harakan lennätingalleria 24.5. – 5.6.2022, klo 12-17
Nähtävillä on myös valikoima uudempia videoteoksia mäntyjen kanssa “tarvenäytös” periaatteella.
Tervetuloa avajaisiin tiistaina 24.5. klo 17
 
 
Återbesök hos tallen och andra videoarbeten
Telegrafgalleriet på Stora Räntan 24.5. – 5.6.2022, kl 12-17
Dessutom visas ett urval nyare videoarbeten med tallar enligt principen “visning på begäran”.
Välkommen på vernissage tisdagen 24.5. kl 17
 
 
 
Yhteysveneen aikataulu – Ferry schedule – Båttidtabellen
 
 
Tukijana, med stöd av, supported by:

 
 
 
 

Practicing with Pines – Harjoituksia mäntyjen kanssa – Övningar med tallar


A performance with videos on Tuesday 26 April in Myymälä2 gallery as part of the event Seven of Seven. I hope to install four ”stations” in the small space, and to invite the audience to practice after I have completed a few rounds. See images on my pine blog, here.
 
Performanssi videoiden kanssa tiistaina 26.4. Myymälä2 galleriassa osana Seven of Seven tapahtumaa. Toivon voivani asentaa neljä ”asemaa” pieneen tilaa , ja kutsua yleisön harjoittelemaan sen jälkeen kun olen itse tehnyt muutaman kierroksen. Katso stillkuvat mäntyblogissani, täällä.
 
En performance med videon tisdagen den 26 april i Myymälä2 galleriet som en del av evenemanget Seven of Seven. Jag hoppas kunna installera fyra ”stationer” i det lilla utrymmet, och bjuda in publiken att utföra övningarna efter att jag gjort några varv. Se stillbilderna på min tallblogg, här.
 
 
 

Möten med granar och björkar


Så heter utställningen på galleri Forum Box i Helsingfors (11.2.-6.3.2022), där jag har “balkongen” (parvi) till mitt förfogande, och dessutom det lilla Mediabox där man kan visa ett arbete, i det här falled Dear Deceased (6 min 26 sec), ett brev på engelska till en död gran, som nu finns på AV-arkivet, här. Det huvudsakliga arbetet jag ville visa är Day with Old Tjikko 1 (17 min 45 sec), dagen med den uråldriga granen på Fulufjället, inspelad i maj 2019. Alla andra videoarbeten som är med är gjorda i september 2020 i Mustarinda residenset i Hyrynsalmi, Kajanaland, inklusive den på bilden här ovan. Kära Björk – Dear Spruce (5 min 50 sec) består av ett brev skrivet till björken jag sitter på, och uppläst av mig på svenska med den engelska översättningen som text scroll. Namnet på utställningen liknar namnet på projektet som den är en del av, Möten med betydande och obetydliga träd.
 
Mer information om utställningen
här, och senare i arkivet här. Information om arbetet i Mediabox här, och senare i arkivet här. Bilderna från utställningen här nedan är tagna av Emilia Pennanen:
 

 

 
 
 

Nytt år, nya vänner


Det är dags att sätta igång med något nytt, även om jag kommer att jobba med projektet Möten med betydande och obetydliga träd ett tag till – några arbeten kommer till exempel att vara med på en grupputställning på galleri Forum Box i februari, och förhoppningsvis blir det flera möjligheter att visa videoarbeten som jag gjort med olika träd. Det nya är inte heller helt nytt, utan en fokusering; jag började med växter, fokuserade sedan på träd och skall nu koncentrera mig på tallar. Projektet heter (tillsvidare) Pondering with Pines – Miettii Mäntyjen kanssa – Tänker med Tallar. Egentligen skulle jag ha velat kalla det “funderar med furor” på svenska, för ‘tänka’ låter lite väl pretentiöst. Men alla tallar är väl inte furor?
 
Den första tall som jag skall praktisera med i år, fundera, tänka men också posera i trädpositionen från taiji, är en stor och vacker tall i Brunnsparken, mitt uppe på sluttningen som för tillfället tjänstgör som pulkabacke. Bilderna som följer tog jag med telefonen som minnesanteckningar – de två sista är stillbilder från videon, från den allra första sessionen idag.
 

 

 

 

 
 
 

En tillbakablick på det gångna året 2021


Då jag ser tillbaka på året 2021, mitt andra år med projektet Möten med betydande eller obetydliga träd, Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees, är det svårt att urskilja vad som verkligen var viktigt. En viktig vändpunkt skedde redan i november 2020, då jag tillbringade en månad på Örö i Öres residenset. Som en följd därav började jag arbeta med tallarna där och återvände till ön flera gånger under år 2021. Under året tillbringade jag april på Karlö (Hailuoto) i Päiväkoti residenset där, två veckor i juni i ArsBioarctica residenset i Kilpisjärvi och juli månad i Post and Customs house residency på Eckerö. Jag kunde äntligen återvända till Stockholm efter mer än ett år i covid exil, och vistades där en hel del under hösten. De avslutande evenemangen för forskningsprojektet How to Do Things With Performance (HTDTWP) på våren var givetvis en viktig milstolpe, även om arbete återstår med publikationen och raporten. Den här hösten har jag också undervisat lite i Stockholm och i Helsingfors, och kurserna fortsätter år 2022: Concepts and Discussions around Artistic Research, ett doktorandseminarium med Mika Elo på konstuniversitetet i Helsingfors, och Developing an Artistic Research Project, en kurs med Synne Behrndt på Stockholms konstnärliga högskola, online. Förutom de performance, utställningar, föreläsningar och publikationer, som jag räknar upp här nedan, har det funnits andra saker och något av det som är på gång, kan visa sig vara viktigt i framtiden.
 

Avslutade projekt
How to do things with performance?
– Miten tehdä asioita esityksellä?, ett fyraårigt (egentligen femårigt) forskningsprojekt finansierat av Finlands Akademi, tillsammans Hanna Järvinen, Tero Nauha och Pilvi Porkola (2016-2021). Mera info på HTDTWP:s Uniarts websidat med länkar till projektets blog och arkivet på RC.
Residens på Eckerö Post och Tullhus i juli 2021.
Ars Bioarctica residens på den biologiska stationen i Kilpisjärvi i juni, see
här och här.
Residens i 
Kulttuuritalo Päiväkoti på Karlö (Hailuoto) i april 2021

Utställningar, tillställningar, performance
On the Edge (2020) i Öres sommarutställningen på Örö 19.6.-31.9.2021. Se här och här
Dear Spruce – Kuusi Hyvä 1-7 (2020) ohh July with a Pine (2020) i utställningen Taiteilijoiden saari (konstnärernas ö) på ön Stora Räntan (Harakka) 9.8.-26.9.2021. Se taiteilijoidensaari_tiedote_en och här
Öppen studio på Stora Räntan i sambaed med Konstrundan 4.9. och 5.9.
“Performance with a Pine” (nära barrackområdet och restaurangen på Örö) 2.9. 2021. Se 
här.
The Tide in Kan Tiang (2016) i utställningen LiikKUVAT på Harjavalta sjukhus 18.6.-16.8.2021.
On the Edge II-IV
 på en filmvisning med korta filmer av Öres residenskonstnärer under Norpas festivalen 7.8.2021.
“Swinging in a pine”, en performance att medverka i, som en del av Öres 2021 utställningen på Örö 26.6.2021. See här

HTDTWP: epilogue, utställning i Research Pavillion (Forkningspaviljongen) 22-24.6.2021 med en Longtable performance 23.6.2021. See
här
The Tree Calendar – Puukalenteri – Trädkalendern. Utställning i Telegrafgalleriet på Stora Räntan 19-30.5. 2021. Se
 här
En provokation som bidrag till projektet “Designing the Pluriversity”, se här 
“HTDTWP: Grande Finale”, University of the Arts Helsinki Theatre Academy (online) 6-7.5.2021 see
here
“Swinging in a Pine in Hailuoto” as part of Be-coming Tree Spring Event April 24, at 14.15-15.15 GMT
Sitting on a Birch (2006) i photo performance utställningen MIRRORED 10.3.- 16.5. 2021, MUU Helsinki Contemporary Art Centre, Cable Factory se här och här. “Holding Hands with a Pine” som en del av Be-Coming Tree Live Art Event, online 9.1.2021.

Publikationer
“Calling for Zoe as a Utopian Gesture” i Ruukku – studies in artistic research #17 Everyday Utopias and Artistic Research, se här ohh här
“A dialogue about performance, artistic research and trees”, en intervju av José Quoresma i RIACT no 3, se här ohh som en separate pdf AA-interview-from RIACT_3
“Dear Olive Tree.” Journal of Embodied Research
, 4(2): 5 (19:40). 2021. DOI: https://doi.org/10.16995/jer.70
“With Mountain Birches on the Tree Line”, Ars Bioarctica blogger 23.6. 2021, see 
här.
Working with the Vegetal, nummer 16 av Ruukku Journal, se här
Annette Arlander, Jerry Määttä, Malin Lobell “Engaging Vegetation in the Arts”, redaktörernas inledning till Ruukku #16 Working with the Vegetal se här
“Kertaa ja koosta” eli märehtiminen menetelmänä [“Upprepa och kombinera”, eller idisslandet som metod],
Taide 3/2021, p 26.
Radio intervju på finska i series Kuusi Kuvaa [sex bilder] med tillhörande förkortad  text,
här
“With Spruce Stumps and Old Tjikko – On the Individuality of Trees” i Daniela Fargione and Carmen Concilio (red.)
Trees in Literature and the Arts: Humanarboreal Perspectives in the Anthropocene. Lexington Books, 211-228.
“Islands in Time” och “The Feather” i Paula Kramer
Suomenlinna / Gropius. Two contemplations on Body, Movement and Intermateriality, Dorset UK: Triarchy Press 2021, 35-39 ooh 61.
Pre-examinationsutlåtanden (på finska) åt Tuula Närhinen och Elina Saloranta, i Mika Elo och Denise Ziegler (red.)
Yhä Osuvammin / More and More to the Point. The Academy of Fine Arts at the University of the Arts, Helsinki 2021. (70-73, 75-78, 81-84, 87-89, 92-95 and 226-229, 233-235, 239-242, 247-248, 252-255, 258-260, 267-269, 280-283).
”Day with a Bog Birch – Vegetalising”, tematisk online essä på Peripheries in Parallax websidan, här
“Beyond the Saturation Point – Bortom Mättnadspunkten”, VIS #5 2021 see here
“Diffraction, Mixture and Cut-ups in Performing with Plants” i Performance Research
25:5, 31-38. DOI: 10.1080/13528165.2020.1868835
“Dear Spruce – Dear Deceased”, tematisk online essä på Peripheries in Parallax websidan, här

Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees in Johannesburg and Environs
Arts Research Africa, The Wits School of Arts, University of Witwatersrand, Johannesburg, kan nedladdas här: http://wiredspace.wits.ac.za/handle/10539/30395

Föredrag, föreläsningar och presentationer
“Kasvidemokratia ja esitys tutkimuksena” [växtdemokrati och performance som forsaking] vid symposiet Teater och Demokrati, organiserat av den finska associationen för teaterforskare 17.12.2021.
“Meetings with trees – repetition as a tool in artistic research”, ett online föredrag som en del av Video and painting: parallell movements, Artistic research into the unstable condition of the image, International lectures, University of Lisbon 30.11.2021. Se här
Föreläsning om performance studies i en serie ledd av Marja Silde vid Helsingfors Universitet 10.11.2021.
“In the Disappearing Forest” en online presentation vid en workshop i Saint Etienne 22.10.2021. Se 
här.
Projektpresentation som en del av en föreläsningsserie om ekodramaturgi ledd av Katri Tanskanen vid Helsingfors Universitet 15.10.2021.
“Notes on performativity”, föreläsning i ett seminarium lett av Marjaana Kella vid Bildkonstakademin, Konstuniversitetet i Helsingfors 24.9.2021.
“Holding nature: Meetings with Trees” ett online föredrag som en del av programmet i samband med utställningen
New Nature i St. Petersburg 22.9.2021
“Planning and Sharing a Process – Some Nordic Approaches to Artistic Research” keynote som en del av seminaries Different Temporalities in Artistic Research, RESCAM, Grenoble, 16-17.9.2021 se
här
“Writing to Your Chosen Tree – a Workshop” och “Writing Letters to Trees with the Trees” online vid kollokviet CARPA 7 – Elastic Writing in Artistic Research 25.8. och 27.8.2021. Se 
här
“Meetings with Trees in Cities” online föredrag som en del av ”Nature in the City. Nonhuman Heterotopias” 6-8.8. 2021 St. Petersburg, se
här
”Becoming a Tree – a documented workshop” som en del av online sammankomsten organiserad av IFTR PAR (Performance as Research) Working Group 12-16.7.2021.
“Examples of text on video when writing to trees” i online sammankomsten Constellate 2021 organised av PSi Artistic Research Working Group 7-9.6.2021. Se 
här.
“Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees as Artistic Research” som en del av föreläsningsserien International lectures, organiserad av Faculdade de Belas-Artes Universidade de Lisboa 16.6. 2021
“Monday Lecture: Working with Spruces – On the Strange Individuality of Trees” online föredrag vid Art Academy, Bergen, 26.5.2021, se här 
Bidrag till fragmenten av the “lost” SAR conference 2020, publisrade i samband med SAR konferensen 2021, se 
overview  och min andel
“Day with a Bog Birch – Vegetalising”, presentation av den tematiska essän på online konferensen Peripheries in Parallax 9.4. 2021, se 
här
“Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees”, online föredrag Knowledge in the Arts #2: Annette Arlander, 30.3.21, se here
Opponent för Oona Tikkaoja’s doktorsavhandling “Reality Tinkering. An Artistic Approach to the Abundance of the Familiar” vid Aalto Universitetet 12.3.2021.
Publiseringstillfället online för ARA (Arts Research Africa) publikationen
Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees in Johannesburg and Environs 18.2. 2021.
Opponent vid Nathalie Faris 50% seminarium “Situated Agencies: an embodied and documentary approach to site-oriented performance practice”, Göteborgs Universitet 17.2.2021.
Medlem av granskningskommittén (Prüfungskommission) för Michael Karlgs doktorsavhandling “on performative materiality”, University of Applied Arts Vienna 16.2.2021
Presentation av “Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees” vid Kuva Research Club 15.2.2021.
Unfold and Articulate, online seminarium med doktorander i Norge 3-5.2.2021.
En diskussion om digitala möjligheter vid Tutke post doc event 28.1.2021.
Föreläsning online för KISS, Colloquium on Kinetics in Sound and Space, Hamburg 27.1.2021.
Presentation av den tematiska essän “Dear Spruce – Dear Deceased” på online seminariet Peripheries in Parallax vid Aalto Universitetet 22.1.2021, se (nere på sidan) här

Avslutade uppdrag
Medlem i Kommittén för konstnärlig forskning vid Vetenskapsrådet (i Sverige) 2018-2021. 

Medlem i redaktionsrådet för Ruukku – Studies in Artistic Research 2012 – 2021.

 

MörkÖrö festivalen


Årets sista besök på Örö sammanföll med Mörkö festivalen, en lokal mörker- och spökfestival som byter plats i Kimitotrakten varje år. Mörkö låter ju som om det handlade om en mörk ö men namnet kommer från finskans ‘mörkö’, som förutom Morran i muminvärlden används för alla möjliga kusliga och hemska spöken och liknande väsen, ofta med anknytning till barn. Och när det blev på Örö så blev namnet alltså MörkÖrö som är rätt fint. Jag var inte särkilt intresserad av festivalen i sig, men tack vare den var det flera båtturer att välja mellan. Och eftersom jag var på ön ville jag se mig omkring. Nära residenset fanns flera arbeten, bl.a. en stig med reflektorer, som inte såg mycket ut i dagsljus, men var rätt spännande på natten, men omöjlig att fotografera med en vanlig telefon kamera. En morgon såg jag de röda lyktorna i militäranläggningarna på stranden (se bilden ovan), och de var faktiskt ganska fina. I princip var jag ju på ön för att spela in mina besök hos tallarna som jag hälsar på varje gång jag är här (se här) och att njuta av naturen, och hade inte behov av något extra ståhej. Men jag deltog trots allt i en visning för att ha ett hum om vad det gällde. Många av konstverken är gjorda av något slags grupper eller resultatet av workshops som publiken fått delta i. Mera information finns här. Några bilder kan tjänstgöra som smakprov:
 

 

 

 

 

 

 

 

Julivärme på Eckerö


Vilken lyx att tillbringa juli månad i det nyrenoverade residenset på Eckerö Post och Tullhus, på Ålands västkust! De gamla byggnaderna från 1828 är behagligt svala trots den ovanliga värmen utomhus. Min avsikt är att fortsätta projektet Möten med betydande och obetydliga träd, eller hur man nu vill översätta det (se presentationen på svenska här) och att skriva klart den första versionen av en bok med arbetsnamnet, ungefär ”Att uppträda och tänka med träd” i översättning. Men i motsats till bilderboken Att uppträda med träd publicerad av SKH i Stockholm 2019, blir det här endast text.

Än så länge har jag trots allt mest ägnat mig åt online-evenemang. Förra veckan var det i samband med Constellate programmet för PSi (Performance Studies International) och arbetsgruppen för konstnärlig forskning där (se här). Den här veckan är det online konferensen för IFTR (International Federation for Theatre Research) som jag försöker delta i (se här). Båda sammanhangen har inneburit även praktiska övningar, och jag har valt ett litet askträd intill postbryggan som min performance partner. För PSi gruppen gjorde jag två olika video performance, som respons på arbeten gjorda av andra i gruppen, dels On Vegetal Democracy och dels Askträdet på Eckerö – The Ash Tree in Eckerö (med text – with text) där jag faktiskt skrev brevet till asken på svenska. (Båda finns här.)



Den här veckan återvände jag till samma ask och gjorde dels en helt ”vanlig” video performance med den, som jag dessutom editerade flera versioner av (de finns på samma sida som de tidigare, här, bara längre ner). Jag försökte bland annat kombinera en närbild på asken och min performance med den till en så kallad split-screen video på två olika sätt:



Dessutom gjorde jag en helt speciell videosammanställning för performance as research arbetsgruppen, Exercises with an Ash Tree (se här).



Förutom ovan nämnda försök att uppträda med asken vid postbryggan på olika sätt, fortsätter jag min dagliga praktik med två träd vid själva posthuset, en lönn på innergården och ett äppelträd framför huvudbyggnaden, som jag hoppas sammanställa till små time-lapse videon när jag återvänder härifrån.



Det finns givetvis många andra träd här. Jag har till exempel sett några inbjudande martallar under mina promenader, men vet inte riktigt ifall jag skall posera för videokameran med dem eller inte. Jag har umgåtts med så många tallar på Örö att jag gärna skulle hitta nya träd här på Eckerö. Men ifall det skulle bli så, att asken vid postbryggan förblir min huvudsakliga samarbetspartner, är det också helt i sin ordning. Onödigt att vara alltför glupsk på nya möten, hellre lära känna några träd lite bättre än hoppa från det ena till det andra… men vi får väl se…

Tyst vår vid trädgränsen


Lyckligtvis är våren in Kilpisjärvi inte tyst, långtradarnas buller på vägen mellan sjön och Saana fjället har sällskap av många slags fåglar. Jag känner inte till fågelläten, men uppfattar ändå att många av dem låter annorlunda än fåglarna i Helsingfors. Jag läser Rachel Carsons klassiker på svenska som kvällslektyr under min tvåveckors Ars Bioarctica residens på den biologiska stationen här, och den gör mig extra vaksam på allt djurliv; jag blir glad varje gång jag ser en humla. De passerande långtradarnas ljud hörs så bra på långt avstånd just för att det annars är så tyst. Det är faktiskt magiskt med en sådan tystnad, där man kan urskilja olika läten och ljud, som ett litet vattenskvalp från stranden, plötsligt. Under de två veckorna här har jag fått bevittna islossningen, en stor del av stranden var äntligen isfri i morse. Och framför allt lövsprickningen, fjällbjörkarna har exploderat i grönt. Det är dem jag kommit hit för att bekanta mig med, och jag fick en privat föreläsning om dem, när Rauni Partanen gav mig en lektion i deras liv. Fjällbjörkarna nere vid stranden och uppe vid trädgränsen lever i rätt olika förhållanden, och man talar faktiskt om två olika slags björkdungar. Det fascinerande med fjällbjörkarna är att de bildar trädgränsen här, även om det vanligtvis är tallar eller andra barrträd som gör det i bergstrakterna. I samband med projektet Möten med betydande och obetydliga träd kändes det befogat att besöka dessa pionjärer vid trädgränsen.
 
Jag var här för sju år sedan, i början av juni 2014, och kom väl ihåg björkdungarna på fjällsluttningarna, även om jag inte var särskilt intresserad av dem då, utan fascinerades av fjällen. Jag har samlat en del av materialet från mina besök här då på Research Catalogue här, och kunde inte låta bli att göra nya versioner av vissa arbeten, som jag beskriver i bloggposten på engelska, här. En variant av det gamla arbetet där jag fokuserar på de små fjällbjörkarna på stranden, Day and Night with a Mountain Birch, finns dokumenterad med stillbilder, här.
 
Så gott som alla träd jag umgåtts med finns samlade på en sida i projektbloggen, som är tillägnad Ars Bioarctica residenset, här. I princip har jag dels gjort ett slags “loggbok” genom att sitta på och hos en björk vid stranden varje morgon och kväll, och det är den loggboken som visar både lövsprickningen och islossningen, se här. Och dels har jag suttit hos olika björkar vid trädgränsen, poserat för videokameran tillsammans med dem. I och med att mitt stativ stått nere vid stranden – jag försöker behålla bildbeskärningen i “loggboken” konstant genom att lämna stativet på plats – har jag lekt med att placera kameran på stenblock eller på trädgrenar och på så sätt låtit landskapet vara med att bestämma hur bilderna skall se ut. Det kan man se på några stillbilder på sidan här. Bilderna på kameran tog jag med min telefon:
 

 

 

 
Jag har också försökt skriva brev till två av björkarna:
 

 
 
Två veckor är en kort tid, även om jag haft en fenomenal tur med vädret – det har varit regnigt bara de sista dagarna – och jag har till exempel enbart besökt björkarna på Saana fjällets sluttningar. Kanske jag kan undersöka trädgränsen vid Mallas sluttningar en annan gång…
 
 
 

Talar med tallar


Maj på Örö har varit en helt ny upplevelse, en glimt av hur ön ter sig under turistsäsongen. Början av veckan var det lungt, och man kunde känna allting explodera i sin iver att växa. På bara några dagar har knopparna slagit ut och blivit blad och vägkanterna blir grönare och grönare. Jag har sett redan två huggormar, en vanlig och en svart, och jag inser att jag börjar komma över min skräck inför ormar när jag märker att de ringlar iväg när de upptäcker mig. Det gäller bara att se sig omkring så att man inte överraskar dem. I slutet av veckan, inför långhelgen, fylldes ön plötsligt av turister, och därmed förändrades också stämningen. Nu är det inte huggormar utan folk på promenad som baxnar då de ser mig, när jag poserar för min videokamera på stativ eller sitter och gungar i en tall vid vägkanten.
 
Det mesta av vad jag skulle spela in har jag gjort innan rusningen, som till exempel besöket hos tallen på stranden som jag tidigare talat med. Istället för att skriva ett brev till tallen har jag talat till den och hållit en mikrofon i handen, så att jag kan lägga talet som ljud till videobilden. Den här gången var det en del strul med det, för vid den första sessionen var minneskortet fullt utan att jag märkte det förrän efteråt. Jag återvände till tallen utan kamera, satte mig på tallstammen med mikrofonen i handen, och den här gången var det batteriet som tog slut. Jag tyckte det var nästan som förtrollat, och tänkte att jag skulle byta strategi. Men så upptäckte jag att det mesta av det jag talat ändå bandats in, och lyckades sammanställa det med bilden, även om talet avslutas rätt abrupt. Jag skrev också ut texten från band, och lägger in den här, för säkerhets skull:
 
Kära tall,
Roligt att se dig igen efter en så lång paus. Vi träffades senast i slutet av februari, och då var stranden täckt med snö. Nu lyser sanden i solen. Jag såg just en huggorm ringla sig i sanden och den gömde sig snabbt in i en tova med enris, som en ö mitt i sanden där den var gömd. Jag väntade en stund för att se om den skulle komma ut från andra sidan, men nej, den stanna där, för den ville inte ha med mig och göra. Det förstår jag, och jag tycker… det är ju bra, att den undviker mig istället för att anfalla. Det slog mig, kära tall, att du ju inte har den chansen. Jag kommer till dig och sätter mig på din stam och är jätteglad att se dig. Men tänk om du inte är så glad att se mig. Du kan inte ringla bort som huggormen… Man skall kanske inte jämföra olika sätt att reagera. Du har ju din tjocka bark som skyddar dig. Det är som att du kan stänga öronen om du inte vill lyssna på vad jag har att tala om för dig.
Ja, jag läste eller bläddra i en artikel nyligen som handlade om tallar. Det var en vetenskaplig text som analyserade olika tallarters utveckling i historien eller snarare i förhistorisk, geologisk tid. Och den beaktade liksom både ekologiska frågor och genetiska frågor. Och varför det var viktigt var för att det var en studie, en global studie i biodiversitet eller naturens mångfald och hur den kan komma att påverkas av klimatförändringen eller uppvärmningen. Och skribenterna hade kommit fram till att det var i mellanzonerna, ”middle altitudes”, där den största delen av de olika tallarterna hade vuxit fram. Och först förstod jag ju inte vad det handlade om, men det där med ”mid-altitudes”, det handlar om höjdskillnaderna i bergen. Och här i Finland så tänker vi ju i norr och syd – vilka arter klarar sig längre söderut, och vilka drar sig norrut när det blir varmare – medan på andra håll så handlar det om bergen, så att det som hos oss växer norrut, det växer högre upp i bergen. Det hade jag ju inte tänkt på. Men det spännande ur din synvinkel, eller som, varför jag berättar det här åt dig är, att det visade sig att tallar växer överallt på jordklotet, på alla håll, och i många, många olika arter, och de har, ni har, funnits här länge, väldigt länge. Jag trodde ju att det var de stora sibiriska skogarna och kanadensiska skogarna kanske, som innehöll mest tall, men det finns tall i Australien och i Afrika, överallt finns det tallar av olika slag. Jag har förstått eller åtminstone inbillat mig att alla tallar som lever i Finland hör till samma art, men det kan ju hända att det finns lokala varianter av olika slag, det har jag inte tagit reda på. Kanske det finns en speciell Örö variant?
Nå, det här är ett typiskt mänskligt sätt att tänka på saker, att klassificera och namnge, och det är kanske inte det viktigaste. Men jag tillbringade hela april månad uppe i Karlö, Hailuoto, högt uppe i Bottniska viken, och där är det ju fullt med tallar också. Delvis är de annorlunda, men sen har de också tallar som de kallar för “tarri”, som är ett slags martallar, fast gamla och tjocka. Men i princip är det också samma art av tall kan jag tänka mig. Ni är ett stort släkte. Men jag vet inte om det är viktigt för dig här, nu. Snarare är det väl så att det är bra för dig att ha en massa plats omkring dig, men ändå ha släktingar på nära håll. Och det växer ju många olika slags ris och snår och enris och mossa och olika svampar… det fanns en massa murklor inte så långt härifrån.
Jag stötte också på en artikel från Suzan Simard, en forstvetare, kanadensisk kvinna, som är nu väldigt omtalad för att hon har skrivit om ”The Mother Tree”. Men hon skriver också om samarbetet träd emellan, och att vissa trädslag trivs ihop för att de tycker om samma svampmycelier och så vidare. Jag undrar vilka dina favoriter är? Men ni har levt här så länge på Örö, i de här omständigheterna, så ni har säkert utvecklat ett bra samarbete med åren.
Vad mer kan jag berätta åt dig? Tanken var ju att jag skulle tala om mina egna sorger eller bekymmer eller kanske glädjeämnen, men jag vet inte om jag har några akuta just nu. I och med att det blir vår och i och med att koronakrisen så småningom börjar avta – ja, jag har fått min [sic] första vaccin, det är härligt – och i och med att, ja ljuset har återvänt och värmen också återvänder så småningom, så blir vi ju alla mer optimistiska och glada och fulla av hopp. Man kan riktigt känna det när man går i skogarna här, att alla skyndar sig för att få ut sina blad för att kunna börja med fotosyntesen och… och krypen kommer fram. Det var inte långt härifrån som det var en massa spindelväv som redan höll på att vävas och så vidare. Det är härligt att vara bland annat liv, insåg jag plötsligt efter att ha varit i stan igen, att vara mitt bland liv. Också huggormar, trots allt.
Men, förlåt att jag säger såhär, det är ju inte livet bara i sig som drar mig till dig, utan just för att du är så speciell och växer på en speciell plats med en härlig utsikt över havet och så med en sån särskild böjd stam, som är som skapt för alla mänskor som vandrar här förbi att sitta och vila en stund. Hur skall jag säga, jag behöver inte ens tänka mig att du har gjort det med avsikt, den fungerar som en inbjudan, oberoende av, så tack för det.
 
 
Så här ser tallen ut på nära håll och på lite avstånd i sitt sammanhang på stranden: