Category Archives: Örö

Örön mäntyjen kanssa


Vasta viikon olen viettänyt Örössä, residenssissä – Öres -, armeijan käytöstä kansallispuistoksi muutetulla, yleisölle vuonna 2015 avatulla saarella, joka kesäaikaan on luultavasti varsinainen turisti-rysä, mutta nyt se on tyhjä, hiljainen ja rauhallinen. Hiljainen on ehkä väärä sana, sillä tuulen kohina on jatkuva ja yllättävän kova. Mutta rauhallista täällä on; kun näen ihmisen tiellä tervehdin ilahtuneena. Mutta ihmisiä sentään on, heidän vuokseen jopa ravintola on auki pari tuntia lauantai-iltana.
Eilen ja tänään kuljeskelin tuttuja reittejä kameran kanssa, ja pysähdyin poseeraamaan muutamien mäntyjen luona. Aivan kaikkia en sentään kelpuuttanut editoitavaksi, mutta suuren osan. Alla kuvia tien vieressä kasvavasta komeasta männystä ja erilaisista rantamännyistä, uskon että tässä tapauksessa kuvat todella kertovat enemmän kuin sanat, vaikkeivät ne ehkä paljasta sitä, miten kylmä tuuli sittenkin on…
 

 

 

 

 

November på Örö


Efter bara fem dagar på ön är jag helt förtjust, och idag fick tillvaron en helt ny lyster, när plastskydden på fönstren togs bort och de nya fönsterrutorna kom på plats. Jag skall tillbringa hela november månad här i Öres residenset, med ett kort besök i Helsingfors en weekend, och det känns oerhört skönt. Det blåser hårt för det mesta och regnar ibland men i övrigt känns det inte som november. Och ön är inte alls så öde som jag befarade. Dels bor min granne, en ung spansk konstnär på andra sidan huset, dels rör sig en del folk omkring på cyklar, och till och med krogen öppnar på lördagen, för det är en grupp som kommer hit över weekenden. Men det härliga är vindens brus i tallarna och havet som slår mot stranden. Visst är de olika militära ruinerna och kvarlevorna kusliga, men nu känns naturskyddsåtgärderna mer påtagliga. De märkta stigarna är sköna att vandra längs och det finns gott om informationsskyltar överallt. Jag antar att det kan vara ganska fullspäckat med folk när det är turistsäsong. Just nu kunde jag tänka mig att vara här mycket längre.
Förutom min “dagliga tall” rakt utanför dörren som jag uppträder med varje förmiddag (se bilden här nedan), har jag stiftat bekantskap med en underlig tall som växer vid en brant, ett sanduttag, se bilden här ovan. Men det är fullt med tallar här, knotiga, vridna, den ena mer inbjudande än den andra att kliva upp i, bara att välja vilka som kunde vara lämpliga samarbetspartners…
 

 

 

 

 
 
 

On the Way to Örö


The adventure begins with a bus from Helsinki to Salo and then Dalsbruk or Taalintehdas. I am going to spend the month of November in residency on Örö, or Öres. The day is grey, dark and gloomy as befits the first day of November. There will be heavy wind tonight; I hope we will get to Örö, the Ear Island, before nightfall. It is windy already, but at night it is even more scary. Luckily I don’t think there is big open water to cross before Örö, but I do not know for sure, I have never been anywhere near. My neighbor for the coming month is a Spanish guy who is on the same bus. It is good to know that I am not completely alone in the house or on the island. There are various caretakers and entrepeneurs living there, and the whole island is only approximately 2 km. I already see myself walking back snd forth on the paths several times a day.
 

 
The change of bus in Salo was easy, and in Dalsbruk we easily found the square and the shop where the taxi was to pick us up. He drove us to Kasnäs, down to the harbour, and reassured us that so far not a single case of covid has been discovered in the whole of Kimito. The boat ride was not as bumpy as I expected, the taxi boat was quite big and sturdy, and we arrived on Örö well before nightfall.
 
 
By the time we had walked with our carriages across the island and past the residency house to begin with, it was already dark. On the way I saw several interesting looking trees and there are some handsom pine trees right next to the house – something to look at tomorrow…