All posts by Annette Arlander

artist

Vid årets slut


Året 2020 har varit ett galet år för många, så också för mig, och det har innehållit många slags förändringar och begränsningar. Bilden här ovan är ett förbudstecken målat på en trädstam, den markerar gränsen för ett naturskyddsområde. Den påminner mig om att jag inte kunnat besöka min bostad i Stockholm sedan januari, och att jag inte blev antagen till någondera av de två professurer jag sökte, men också att jag haft möjlighet att tillbringa tid förutom på ön Stora Räntan också i tre fina residens, i Johannesburg i Sydafrika, i Mustarinda i Hyrynsalmi och på Örö i Kimito skärgård. Och framförallt har jag inlett ett nytt projekt, Möten med betydande och obetydliga träd. Vid årets slutar brukar jag göra en summering av vad jag gjort, och därför lägger jag in här en lista med så gott som allt jag åstadkommit under året, både smått och större, det mesta faktiskt på engelska:

Avslutade projekt
Residens på Örö i november, Öres
Mustarinda residens i september se
här
ARA
(Arts Research Africa) residens i Johannesburg 10.2.- 23.3.(orig. 10.4.) 2020
Performing with Plants – Att uppträda/samarbeta med växter. Mera här och arkivet här

Publikationer under året
“Remembering the Year of the Tiger – Image, Memory, Site” i Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (red.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys [Scen & Forskning 8: Minne, Arkiv och Föreställning] 2020, 292-318. Se här
“Miten tehdä asioita tutkimuspäivillä – Katsaus ‘Miten tehdä asioita esityksellä?’ -tutkimushankkeeseen” [How to Do Things with Research Days – Summering av forksningsdagarna organiserade av projektet How to do things with performance] av Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha, Pilvi Porkola, i Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (red.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys [Scen & Forskning 8: Minne, Arkiv och Föreställning] 2020, 428-432. Se här
“Dearest Pine” i Jack Faber & Anna Shraer (red.) Eco Noir: A Companion for Precarious Times. Academy of Fine Arts, Uniarts Helsinki Publishing 2020, 105-112. Se här
“The Shadow of a Pine Tree. Authorship, Agency and Performing Beyond the Human” i Ewa Bal & Mateusz Chaberski (red.)
Situated Knowing. Epistemic Perspectives on Performance. London & New York: Routledge 2020, 157-170. Se här
“HTDTWP presents: The Transformative Potential of Performance” Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha and Pilvi Porkola i Leena Rouhiainen (ed.) Proceedings of CARPA 6 Artistic Research Performs and Transforms: Bridging Practices, Contexts, Traditions & Futures Nivel 13 (2019) här
“Revisiting the Rock – Self-diffraction as a Strategy”,
Global Performance Studies 3.2. (2020) här
“Performing with Plants in the Ob-scene Anthropocene” i
Nordic Theatre Studies vol 32 2020, 121-142 https://tidsskrift.dk/nts/issue/view/8763
“Behind the Back of Linnaeus – Bakom ryggen på Linné.”
Ruukku – Studies in Artistic Research, Issue #14 Ecologies of practice. Här
ARA-Podcast – Performance as research: a discussion with Annette Arlander
https://www.iono.fm/e/822054
“Revisiting the Rusty Ring – Ecofeminism Today?”
PARtake Journal se här
“The City Skyline Revisited – From networks to trans-corporeality”
Research in Art Education 1/2020, pp 37-55 här
Viisi vuodenaikaa – Harakan taiteilijayhteisön 30-vuotisjuhlajulkaisu (Harakka 30 års jubileumspublikation) liten pdf:19 Harakan_julkaisupienversio
Performanssifilosofiaa – esitysten, esiintymisten ja performanssien filosofiasta performanssiajatteluun (eds.) Tero Nauha, Annette Arlander, Hanna Järvinen and Pilvi Porkola. Nivel 12. Teatterikorkeakoulu 2019.
online version
https://nivel.teak.fi/performanssifilosofiaa/
pdf version
https://helda.helsinki.fi/handle/10138/311478

Utställningar, evenemang och uppträdanden
Dear Firethorn Rhus (with text) visad på Muu Gala i Helsingfors 19-22.11.2020.
“With a Pine” som en del av Be-coming Tree, en kollektiv online performance 31 october 2020, se
här
”With a Rowan”, som en del av ABLE happening by Island Rehearsals på Harakka 20.8.2020 från 18.00 se
här
Uppträdde med en tall i en kollektiv
Be-coming Tree performance via zoom 1.8.2020 kl. 11-12 (UK tid), se här
MantereeltaFrån FastlandetFrom the Mainland. Utställning med videoverk i Telegrafen på Harakka eller Stora Räntan 14-26.7.2020
Performance med ett äppelträd som en del av SUSUKÄKE (Sumatrantien Suomalaisugrilainen käsitekesä) 17.7. 2020 kl. 19. Se dokumentation
här
Uppträdde med enrisbusken på Harakka som en del av
ISLAND REHEARSALS 5.6.2020 kl 16.
Besökte Nirox Arts 16-20 mars 2020 https://www.niroxarts.com/
Day with a Juniper visades som en del av Video veckorna på galleri Sinne 21-26.2020. Se här

Föredrag, presentationer, diskussioner
Samtal om peer review i konstnärlig forskning med Mika Elo, Maarit Mäkelä, Otso Huopaniemi och andra på Kuva Research Days 9 december 2020.
Presentation av resultaten från projektet Performing with Plants på höstdagarna för Society for Theatre Research 4.12.2020
Samtal med Antti Salminen för att fira publikationen av den finska översättningen av Emanuele Coccias The Life of Plants by Tutkijaliitto, 29.10.2020 kl 18.00 på Kääntöpöytä, se här
“Precarious Playground”, inledande vandring runt ön och visning av “Returning to the Stairs” på NSU (Nordic Summer University) mötet 26-27.7.2020 se
program
“Meetings with trees and the metaphysics of mixture”, föredrag på det virtuella mötet organiserat av Performance-as-Research Working Group / International Federation for Theatre Research CONTINUITIES in PRACTICE – a virtual exchange in order to continue the conversation Tuesday 14th July, 4pm-6pm (BST).

“Chronicles of Confinement: Europa”, samtal med performance konstnärer 10.7.2020 kl. 13.00 New York tid, 20.00 Eastern European time, organiserad av Canongeproductions. Se här.
“Principles of Artistic Research in Performance Doctorates” som en del av Visioning the Future: Artistic Doctorates in Ireland. Online Seminar Series 2020, 9 juli 11-12.
http://artisticdoctorateireland.com/events/ Se detaljer här
“Writing to Trees with Trees as Performance for Camera”, presentation på det virtuella sommarmötet för PSI Artistic Research Working Group 7.7.2020 kl 14 (UCT/GMT).
“Exposition and/ as Method”, föredrag via zoom på SKH 22 juni 2020 kl.14.00 Stockholm tid.
https://www.uniarts.se/english/news/events/open-lectures
Presentation tillsammans med HTDTWP på Tutke Spring Days 28-29.4.2020, se
här
Workshop med HTDTWP för doktorander vid University of the Arts Helsinki (online) 14-15.4.2020
ARA-seminar (online) 9.4.2020 kl. 16-18.00.
ARA (Arts Research Africa) seminar 12.3.2020 kl. 13-16.00 Wits Theatre, Johannesburg.
Presentation via Skype på “Asking for Advice: Artistic Research in YouTube, Home videos and Conversation” 27.2. på Centre for Artistic Research, University of the Arts Helsinki, se
här.
Seminar med konstnärliga doktorander i Oslo 5-7.2.2020.
”Year of the Pig with a Tatarian Maple”, presentation på forksningsveckan på Stockholms Konstnärliga Högskola 24.1.2020. Se programmet
här

 
 

At the End of the Year


The year 2020 has been a crazy year for many of us, for me as well, and has involved all kinds of transformations and restrictions. The picture above is a prohibition sign painted on a tree trunk, marking the border of a nature reserve. It reminds me of not being able to visit my apartment in Stockholm since January, and of not being accepted to any of the two professorships that I applied for, but at the same time also of being able to spend time not only on Harakka Island but in three great residencies, in Johannesburg in South Africa, in Mustarinda in Hyrynsalmi and on Örö in Kimito archipelago. And most importantly, I have begun a new project, Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees. At the end of the year I usually summarise what I have done, and therefore I add here a list of almost everything I have accomplished this year, both small and bigger things:

Completed projects
Residency in Örö in November, Öres
Mustarinda residency during September see
here
ARA
(Arts Research Africa) residency in Johannesburg 10.2.- 23.3.(orig. 10.4.) 2020
Performing with Plants – Att uppträda/samarbeta med växter. More here and the living archive here

Publications
“Remembering the Year of the Tiger – Image, Memory, Site”, in Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (eds.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys [Stage & Research 8: Memory, Archive and Performance] 2020, 292-318. See here
“Miten tehdä asioita tutkimuspäivillä – Katsaus ‘Miten tehdä asioita esityksellä?’ -tutkimushankkeeseen” [How to Do Things with Research Days – Review of the research project How to do things with performance] by Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha, Pilvi Porkola, in Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (eds.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys [Stage & Research 8: Memory, Archive and Performance] 2020, 428-432. See here
“Dearest Pine”, in Jack Faber and Anna Shraer (eds.) Eco Noir: A Companion for Precarious Times. Academy of Fine Arts, Uniarts Helsinki Publishing 2020, 105-112. See here
“The Shadow of a Pine Tree. Authorship, Agency and Performing Beyond the Human”, in Ewa Bal & Mateusz Chaberski (eds.) Situated Knowing. Epistemic Perspectives on Performance London & New York: Routledge 2020, 157-170. See here
“HTDTWP presents: The Transformative Potential of Performance” by Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha and Pilvi Porkola, in Leena Rouhiainen (ed.) Proceedings of CARPA 6 Artistic Research Performs and Transforms: Bridging Practices, Contexts, Traditions & Futures Nivel 13 (2019) here
“Revisiting the Rock – Self-diffraction as a Strategy”, Global Performance Studies 3.2. (2020) here.
“Performing with Plants in the Ob-scene Anthropocene” in Nordic Theatre Studies< vol 32 2020, 121-142 https://tidsskrift.dk/nts/issue/view/8763
“Behind the Back of Linnaeus – Bakom ryggen på Linné.” Ruukku – Studies in Artistic Research, Issue #14 Ecologies of practice. Here.
ARA-Podcast – Performance as research: a discussion with Annette Arlander https://www.iono.fm/e/822054
“Revisiting the Rusty Ring – Ecofeminism Today?” PARtake Journal here
“The City Skyline Revisited – From networks to trans-corporeality”, Research in Art Education 1/2020, pp 37-55 here
Viisi vuodenaikaa – Harakan taiteilijayhteisön 30-vuotisjuhlajulkaisu (Harakka artist community 30 year celebration publication) small pdf:
19 Harakan_julkaisupienversio
Performanssifilosofiaa – esitysten, esiintymisten ja performanssien filosofiasta performanssiajatteluun (eds.) Tero Nauha, Annette Arlander, Hanna Järvinen and Pilvi Porkola. Nivel 12. Teatterikorkeakoulu 2019.
online version https://nivel.teak.fi/performanssifilosofiaa/
downloadable pdf version https://helda.helsinki.fi/handle/10138/311478

Exhibitions, events and performances
Dear Firethorn Rhus (with text) shown at Muu Gaala in Helsinki 19-22.11.2020.
“With a Pine” as part of Be-coming Tree, a collective online performance 31 October 2020, see
here
”With a Rowan”, as part of ABLE happening by Island Rehearsals on Harakka Island 20.8.2020 from 6 pm see
here
Prforming with a pine in a collective performance Be-coming Tree via zoom on 1 August 11 am to 12 pm (UK time), see here

MantereeltaFrån FastlandetFrom the Mainland
. Exhibition with video works in the Telegraph on Harakka Island 14-26 July 2020
Performance with an apple tree as part of SUSUKÄKE (Sumatrantien Suomalaisugrilainen käsitekesä) Fri 17. July 7 pm. See documentation here

Performing with my Juniper friend on Harakka Island as part of ISLAND REHEARSALS
on Friday 5 June at 4 pm.
Visiting Nirox Arts 16-20 March https://www.niroxarts.com/
Day with a Juniper as part of the Video Weeks in gallery Sinne 21-26.2020. See here

Papers and presentations
Conversation about peer review in artistic research with Mika Elo, Maarit Mäkelä, Otso Huopaniemi and others at Kuva Research Days 9 December 2020.
Presentation of the outcomes of the project Performing with Plants at the autumn day of Society for Theatre Research 4.12.2020
Conversation with Antti Salminen to celebrate the publishing of the Finnish translation of Emanuele Coccia’s The Life of Plants by Tutkijaliitto, 29 October 2020 at 6 pm at Kääntöpöytä, see here
“Precarious Playground”, introductory walk and screening of “Returning to the Stairs” at NSU (Nordic Summer University) meeting 26-27.7.2020 see program
“Meetings with trees and the metaphysics of mixture”, at the event organised by Performance-as-Research Working Group / International Federation for Theatre Research CONTINUITIES in PRACTICE – a virtual exchange in order to continue the conversation Tuesday 14th July, 4pm-6pm (BST).
“Chronicles of Confinement: Europa”, conversation with performance artists 10 July 1 PM New York time, 8 pm Eastern European time, organised by Canongeproductions. See https://www.facebook.com/events/947715079006591/
“Principles of Artistic Research in Performance Doctorates”, in Visioning the Future: Artistic Doctorates in Ireland. Online Seminar Series 2020, 9 July 11 am to 12 pm. http://artisticdoctorateireland.com/events/. See details here
“Writing to Trees with Trees as Performance for Camera”, presentation at the PSI Artistic Research Working Group’s virtual summer meeting 7 July 2 pm UCT/GMT.
“Exposition and/ as Method”, lecture via zoom at SKH 22 June 2020 at 2 pm Stockholm time. https://www.uniarts.se/english/news/events/open-lectures
Presentation with HTDTWP at Tutke Spring Days 28-29 April, see here
Workshop with HTDTWP for doctoral candidates at University of the Arts Helsinki (online) 14-15 April 2020
ARA-seminar (online) 9 April 4-6 pm
ARA (Arts Research Africa) seminar 12 March 2020 1 pm to 4 pm Wits Theatre, Johannesburg.
Presentation via Skype at “Asking for Advice: Artistic Research in YouTube, Home videos and Conversation” 27.2. at Centre for Artistic Research, University of the Arts Helsinki, see here.
Seminar with artistic doctoral candidates organised by DIKU in Oslo 5-7.2.2020.
”Year of the Pig with a Tatarian Maple” presentation at the Research Week of Stockholm University of the Arts 24.1.2020. See programme here

 
 

Vuoden päättyessä


Vuosi 2020 on ollut hullu vuosi monille, myös minulle, ja sisältänyt monenlaisia muutoksia ja rajoituksia. Kuva yllä on puun runkoon maalattu kieltomerkki, joka merkitsee luonnonsuojelualueen rajan. Se muistuttaa minua siitä, etten ole päässyt käymään asunnossani Tukholmassa sitten tammikuun, ja siitä, ettei minua huolittu kumpaankaan hakemistani professuureista, mutta samalla myös siitä, että olen saanut viettää aikaa paitsi Harakan saarella myös kolmessa hienossa residenssissä, Johannesburgissa Eteläafrikassa, Mustarindassa Hyrynsalmella ja Örössä Kemiön saaristossa. Ja ennen kaikkea olen käynnistänyt uuden hankkeen, Kohtaamisia huomattavien ja huomaamattomien puiden kanssa.Vuoden päättyessä olen yleensä luetellut mitä olen tehnyt, joten tälläkin kertaa kirjaan tähän lähes tulkoon kaikki aikaansaannokseni, sekä pienet ja vähän isommatkin asiat, suurin osa tosin englanniksi.

Päättynet hankkeet
Residenssi Örössä marraskussa, Öres
Mustarinda residenssi syyskuussa täällä
ARA (Arts Research Africa) residenssi Johannesburgissa 10.2.- 23.3.(orig. 10.4.) 2020
Performing with Plants – Att uppträda/samarbeta med växter. Lisää täällä ja elävä arkisto täällä

Julkaisut
“Remembering the Year of the Tiger – Image, Memory, Site” in Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (eds.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys 2020, 292-318. Katso täällä ja täällä
“Miten tehdä asioita tutkimuspäivillä – Katsaus ‘Miten tehdä asioita esityksellä?’ -tutkimushankkeeseen”. Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha, Pilvi Porkola. Teoksessa Marja Silde, Outi Lahtinen & Tua Helve (toim.), Näyttämö & Tutkimus 8: Muisti, Arkisto ja Esitys 2020, 428-432. Katso täällä
“Dearest Pine.” Teoksessa Jack Faber ja Anna Shraer (trim.) Eco Noir: A Companion for Precarious Times. Academy of Fine Arts, Uniarts Helsinki Publishing 2020, 105-112. Katso here
“The Shadow of a Pine Tree. Authorship, Agency and Performing Beyond the Human”. Teoksessa Ewa Bal & Mateusz Chaberski (toim.) Situated Knowing. Epistemic Perspectives on Performance. London & New York: Routledge 2020, 157-170. Katso täällä
“HTDTWP presents: The Transformative Potential of Performance” Annette Arlander, Hanna Järvinen, Tero Nauha and Pilvi Porkola. Teoksessa Leena Rouhiainen (toim.) Proceedings of CARPA 6. Artistic Research Performs and Transforms: Bridging Practices, Contexts, Traditions & Futures Nivel 13 (2019) täällä
“Revisiting the Rock – Self-diffraction as a Strategy”, Global Performance Studies 3.2. (2020) täällä
“Performing with Plants in the Ob-scene Anthropocene”, Nordic Theatre Studies vol 32 2020, 121-142 https://tidsskrift.dk/nts/issue/view/8763
“Behind the Back of Linnaeus – Bakom ryggen på Linné.” Ruukku – Studies in Artistic Research< Issue #14 Ecologies of practice. täällähttps://doi.org/10.22501/ruu

ARA-Podcast – Performance as research: a discussion with Annette Arlander https://www.iono.fm/e/822054
“Revisiting the Rusty Ring – Ecofeminism Today?”PARtake Journal katso täällä
“The City Skyline Revisited – From networks to trans-corporeality”, Research in Art Education 1/2020, 37-55 täällä
Viisi vuodenaikaa – Harakan taiteilijayhteisön 30-vuotisjuhlajulkaisu 19 Harakan_julkaisupienversio
Performanssifilosofiaa – esitysten, esiintymisten ja performanssien filosofiasta performanssiajatteluun (toim.) Tero Nauha, Annette Arlander, Hanna Järvinen ja Pilvi Porkola. Nivel 12. Teatterikorkeakoulu 2019.
verkkoversio https://nivel.teak.fi/performanssifilosofiaa/
pdf versio https://helda.helsinki.fi/handle/10138/311478
 
Näyttelyt, tapahtumat ja esitykset
Dear Firethorn Rhus (with text) Muu Gaalassa, Helsinki 19-22.11.2020.
“With a Pine” asana Be-coming Tree, kollektiivinen performanssi verkossa 31.10.2020, katso
täällä
”With a Rowan”, osana ABLE happening by Island Rehearsals tapahtumaa Harakan saarella 20.8.2020, katso täällä
Esitys männyn kansas osana kollektiivista Be-coming Tree performanssia zooming kautta 1.8.2020, katso täällä
MantereeltaFrån FastlandetFrom the Mainland. Videoteoksia Harakan lennätingalleriassa 14-26.7.2020.
Performanssi omenapuun kanssa, osana SUSUKÄKE (Sumatrantien Suomalaisugrilainen käsitekesä) tapahtumaa 17.7.2020. Katso dokumentaatio täällä

Esitys katajaystäväni kanssa Harakassa osana ISLAND REHEARSALS tapahtumaa 5.6.2020.
Vierailu Nirox Arts residenssissä 16-20.3.2020. https://www.niroxarts.com/
Day with a Juniper Videoviikoilla galleria Sinnessä 21-26.2020. Katso täällä

Esitelmät. luennot ja keskustelut
Keskustelu vertaisarvioinnista taiteellisessa tutukimuksessa Mika Elon, Maarit Mäkelän, Otso Huopaniemen ja muiden kanssa Kuvan Tutkimuspäivillä 9.12.2020.
Performing with Plants -hankkeen tulosten esittely Teatterintutkimuksen seuran syyspäivillä 4.12.2020.
Keskustelu Antti Salmisen kanssa Emanuele Coccian Kasvien Elämä kirjan suomenkielisen käännöksen julkistamistilaisuudessa, järjestäjänä Tutkijaliitto, Kääntöpötä 29.10.2020, katso täällä
“Precarious Playground”, johdantokävely ja videon “Returning to the Stairs” esitys NSU (Nordic Summer University) tapahtumassa 26-27.7.2020, katso ohjelma
“Meetings with trees and the metaphysics of mixture”, alustus Performance-as-Research Working Group / International Federation for Theatre Research CONTINUITIES in PRACTICE – a virtual exchange in order to continue the conversation -tapahtumassa 14.7.2020. https://parcontinuitiesexchange1.eventbrite.com
“Chronicles of Confinement: Europa”, keskustelu verkossa performanssitaiteilijoiden kanssa 10.7.2020, Canongeproductions. Katso https://www.facebook.com/events/947715079006591/
“Principles of Artistic Research in Performance Doctorates”, luento sarjassa Visioning the Future: Artistic Doctorates in Ireland. Online Seminar Series 2020, 9.7.2020. http://artisticdoctorateireland.com/events/
ja tarkemmin täällä
"Writing to Trees with Trees as Performance for Camera" alustus PSI Artistic Research Working Group's virtual summer meeting 7.7.
"Exposition and/ as Method", luento (zoom) SKH Tukholmassa 22.6.2020 https://www.uniarts.se/english/news/events/open-lectures
HTDTWP esittely Tutken kevätpäivillä 28-29.4.2020. Katso täällä
HTDTWPn järjestämä workshop tohtoriopiskelijoille Taideyliopistossa (verkossa) 14-15.4.2020.
ARA-seminaari (verkossa) 9.4.2020.
ARA (Arts Research Africa) seminaari 12.3.2020 Wits Theatre, Johannesburg.
esittely Skype kautta tapahtumassa “Asking for Advice: Artistic Research in YouTube, Home videos and Conversation” 27.2.2020. Centre for Artistic Research, Taideyliopisto, katso täällä
DIKUn seminaari taiteen tohtoriopiskelijoille Oslossa 5-7.2.2020.
”Year of the Pig with a Tatarian Maple” esittely SKH:n (Stockholm University of the Arts) tutkimusviikoilla 24.1.2020. katso ohjelma täällä

 
 

Rakas mänty


Muutaman sadepäivän jälkeen, myrskyä odotellessa päätin ottaa kameran ja käydä vierailemassa Örön pohjoiskärjen männyn luona. Istuin sen luona hytisemässä jo viime viikolla, mutta videokuva tärisi niin paljon tullessa, etten kelpuuttanut materiaalia. Tällä kertaa minulla oli myös kirjoitusvälineet mukanani. Kuinka ollakaan, unohdin ottaa mukaan vara-akun, ja kun palasin männyn luota sulkemaan kameran – en katsonut tarkkaa aikaa, mutta tiesin että olin kirjoittanut vähemmän kuin kaksikymmentä minuuttia – näin surukseni, että se oli sammunut. Akku oli tyhjä. Niinpä en edes nähnyt minkä verran kuvaa oli tarttunut muistiin, minuutti vai ehkä viisi? Kävellessäni takaisin talolle “Pitkä ikävä” tietä pitkin mietin jo mielessäni, ehtisinkö takaisin kuvaamaan uudestaan vielä tänään, mutta hämärä ja tihkusade saivat minut toisiin ajatuksiin. Jos joutuisin menemään männyn luokse kolmannen kerran, se saisi jäädä ensi viikkoon. Ilokseni havaitsin, että kuvaa oli ehtinyt tallentua yli kymmenen minuuttia, ja se kyllä riittäisi. Mutta ironista kyllä, se oli yhtä tärisevää kuin ensimmäinenkin yritykseni. Tässä joka tapauksessa kirjoittamani kirje:
 
Rakas mänty,
tervehdys tästä juuriltasi, tai oikeastaan alimmilta oksiltasi – vai olisiko tämä paksu oksa, jonka päällä istun oikeastaan osa vääntynyttä runkoasi. Et ehkä muista minua, mutta olemme tavanneet kerran aikaisemmin. Istuin tässä viime viikolla hytisemässä tuulessa, mutta silloin minulla ei ollut kirjoitusvälineitä mukanani, ja kamera tärisi tuulessa niin häiritsevästi, etten koskaan editoinut kuvaa. Saa nähdä miten tällä kertaa käy! Sinänsä tämä tuuli ei ole voimakas, aukea ranta vaan saa sen tuntumaan vahvemmalta. Huomiseksi on luvattu myrskytuulta, yli kaksikymmentä metriä sekunnissa, ja se vaikeuttaa jo merellä liikkumista. Mutta sinun kannaltasi se ei ehkä ole niin kovin poikkeuksellista, olet varmaan kokenut yhden, jos toisenkin myrskyn ja osaat varautuakin niihin. Mutta miten, oikeastaan? Et voi vetää oksiasi kiinni runkoon, tai vetää neulasiasi suppuun – oletan. Mutta se, että kasvat maata pitkin ja enemmän pensaan lailla on varmaan seurausta nimenomaan varustautumisesta tuuleen, vaikken tiedä millä tavalla. Tai, jos ajatellaan jotenkin yksinkertaistetun luonnonvalinnan kautta, ne männyt jotka valitsivat uhmakkaamman tien ja kasvoivat suoraan, ovat ehkä kaatuneet myrskyissä. Rannoilla näkee kyllä sellaisiakin, jotka kerran kaaduttuaan jatkavat kasvamistaan runko maata myöten, ja luovat uusia oksia ylöspäin latvukseksi. Ehkä sinullekin on joskus sattunut vastaavanlainen onnettomuus, ja olet sitten vain jatkanut kasvamista uusista lähtökohdista. Se on tietysti aika hyvä neuvo itse kullekin, kun ikää karttuu, eikä asioita enää pysty tekemään samalla tavalla kuin ennen. Mutta aina ei ole helppoa nähdä mihin suuntaan sitä pitäisi ryhtyä kasvamaan. Juuri nyt minun ei tarvitse päättää, voin vain istua tässä sinun kanssasi, ja antaa tuuleen puhaltaa lävitseni. Se tulee etelästä eikä ole niin kylmä kuin voisi kuvitella – tai lännestä oikeastaan. Ehkä on silti viisainta jättää sinut tähän tuiverrukseen, kun kerran olet siihen tottunut ja kasvanut. Minulle, heiveröiselle ihmiselle, tämä alkaa olla turhan kylmää. Kiitos, että sain istua tässä tuulessa kanssasi, ja kiitos rauhoittavista ajatuksista joita minulle annoit, jollakin tavalla tai välityksellä. Toivon sinulle kaikkea hyvää tulevan talven varalle, ja ennen kaikkea, ettei huominen myrsky tuottaisi sinulle tuskaa tai tuhoa. Kiitos, kiitos, ja voi hyvin! AA
 
 
 

Kära tall


Idag, 16.11.2020, bestämde jag mig för att besöka tallen som jag hittade förra veckan och ta kameran med mig. Dessutom tog jag med mig mitt häfte och en penna för att eventuellt försöka skriva något till den, ifall det inte var för kallt. Och visst, det gick bra, för tallen växer rätt skyddat mitt i skogen. Men trots att det var lätt att kliva upp i trädet var det svårare än väntat att hitta en bra plats att sitta och skriva. Men det gick vägen. Särskilt länge satt jag inte och skrev, dels för att det var kallt men mest för att jag egentligen inte hade så mycket att komma med. Här är utskriften av brevet jag totade ihop:
 
Kära tall,
jag vänder mig till dig på svenska, för det känns som det naturligaste alternativet här ute i yttre skärgården, trots att du antagligen hör minst lika mycket finska och varför inte andra språk också, i synnerhet under sommarmånaderna. Här runt dig har det pågått skogsarbete, många tallar har fällts, och det är fint att du bevarats, antagligen för din intressanta form. Du är ju faktiskt ett idealiskt klätterträd för eventuella barn som kommer förbi, och varför inte vuxna också. Fast jag är nog säkert en av de äldsta som klivit upp på din gren här. Jag är ingen expert på att klättra i träd, och inte alls våghalsig heller, men dina grenar verkar så inbjudande, de bildar nästan som en stege att kliva upp längs. Det är egentligen lite för kallt för att sitta och skriva med bara händer, men lyckligtvis skyddar skogen mot vinden, som man kan höra i bruset från stranden. Jag hoppas förresten att jag inte stör dig i din höstvila, och jag klampade bara upp utan något slags välkomstceremonier eller hälsningar. Klumpigt, javisst, men så beter jag mig ofta med mänskor också. Egentligen skulle jag hellre bara sitta här och andas in vinden med dig, men skrivandet får mig att hålla mig varm, så absurt som det låter. Och jag vill på något sätt försöka tala till dig och tala om för dig hur fin jag tycker du är, stilig och spännande i din flammande form. Men egentligen är många av dina genar döda, eller saknar i alla fall barr och kottar, det är bara högst uppe i kronan som du är grön och frisk. Det växer en massa mossa och lav på din stam, och det är säkert fullt med all slags småkryp också. Jag sällar mig till de där småkrypen som livnär sig på dig, även om jag nog är ett slags “storkryp” , åtminstone vad vikten beträffar. Nej, det var inte särskilt roligt, förlåt. Men dina nedre grenar är faktiskt väldigt starka, jag kan inte känna det minsta svajande under min tyngd. Även om jag tror att jag inte åsamkar dig lidande eller större besvär, börjar det bli alltför kallt för mig att sitta här i vinden, så jag tackar för mig och önskar dig allt gott i fortsättningen. Tack för att jag fick sitta här, och ha det så bra!
hälsar AA
 
 

Örön mäntyjen kanssa


Vasta viikon olen viettänyt Örössä, residenssissä – Öres -, armeijan käytöstä kansallispuistoksi muutetulla, yleisölle vuonna 2015 avatulla saarella, joka kesäaikaan on luultavasti varsinainen turisti-rysä, mutta nyt se on tyhjä, hiljainen ja rauhallinen. Hiljainen on ehkä väärä sana, sillä tuulen kohina on jatkuva ja yllättävän kova. Mutta rauhallista täällä on; kun näen ihmisen tiellä tervehdin ilahtuneena. Mutta ihmisiä sentään on, heidän vuokseen jopa ravintola on auki pari tuntia lauantai-iltana.
Eilen ja tänään kuljeskelin tuttuja reittejä kameran kanssa, ja pysähdyin poseeraamaan muutamien mäntyjen luona. Aivan kaikkia en sentään kelpuuttanut editoitavaksi, mutta suuren osan. Alla kuvia tien vieressä kasvavasta komeasta männystä ja erilaisista rantamännyistä, uskon että tässä tapauksessa kuvat todella kertovat enemmän kuin sanat, vaikkeivät ne ehkä paljasta sitä, miten kylmä tuuli sittenkin on…
 

 

 

 

 

November på Örö


Efter bara fem dagar på ön är jag helt förtjust, och idag fick tillvaron en helt ny lyster, när plastskydden på fönstren togs bort och de nya fönsterrutorna kom på plats. Jag skall tillbringa hela november månad här i Öres residenset, med ett kort besök i Helsingfors en weekend, och det känns oerhört skönt. Det blåser hårt för det mesta och regnar ibland men i övrigt känns det inte som november. Och ön är inte alls så öde som jag befarade. Dels bor min granne, en ung spansk konstnär på andra sidan huset, dels rör sig en del folk omkring på cyklar, och till och med krogen öppnar på lördagen, för det är en grupp som kommer hit över weekenden. Men det härliga är vindens brus i tallarna och havet som slår mot stranden. Visst är de olika militära ruinerna och kvarlevorna kusliga, men nu känns naturskyddsåtgärderna mer påtagliga. De märkta stigarna är sköna att vandra längs och det finns gott om informationsskyltar överallt. Jag antar att det kan vara ganska fullspäckat med folk när det är turistsäsong. Just nu kunde jag tänka mig att vara här mycket längre.
Förutom min “dagliga tall” rakt utanför dörren som jag uppträder med varje förmiddag (se bilden här nedan), har jag stiftat bekantskap med en underlig tall som växer vid en brant, ett sanduttag, se bilden här ovan. Men det är fullt med tallar här, knotiga, vridna, den ena mer inbjudande än den andra att kliva upp i, bara att välja vilka som kunde vara lämpliga samarbetspartners…
 

 

 

 

 
 
 

On the Way to Örö


The adventure begins with a bus from Helsinki to Salo and then Dalsbruk or Taalintehdas. I am going to spend the month of November in residency on Örö, or Öres. The day is grey, dark and gloomy as befits the first day of November. There will be heavy wind tonight; I hope we will get to Örö, the Ear Island, before nightfall. It is windy already, but at night it is even more scary. Luckily I don’t think there is big open water to cross before Örö, but I do not know for sure, I have never been anywhere near. My neighbor for the coming month is a Spanish guy who is on the same bus. It is good to know that I am not completely alone in the house or on the island. There are various caretakers and entrepeneurs living there, and the whole island is only approximately 2 km. I already see myself walking back snd forth on the paths several times a day.
 

 
The change of bus in Salo was easy, and in Dalsbruk we easily found the square and the shop where the taxi was to pick us up. He drove us to Kasnäs, down to the harbour, and reassured us that so far not a single case of covid has been discovered in the whole of Kimito. The boat ride was not as bumpy as I expected, the taxi boat was quite big and sturdy, and we arrived on Örö well before nightfall.
 
 
By the time we had walked with our carriages across the island and past the residency house to begin with, it was already dark. On the way I saw several interesting looking trees and there are some handsom pine trees right next to the house – something to look at tomorrow…
 
 

Dear Spruce, Dear Deceased


During my residency in Mustarinda, in September 2020, I have met many trees and performed with some of them in various ways. Only at the end of my stay did I try to write a letter to a spruce, a practice I have experimented with elsewhere. I wrote a small letter to a spruce, in Finnish, and made a video with the text as a voice-over – both the longer version without text Dear Spruce (20 min 15 sec) and the brief version with the spoken text added, Rakas Kuusi (5 min 47 sec) are available on the Research Catalogue, here. (And the text, in Finnish, I added to a blog post, here.) Inspired by this experience I decided, on the last day of my stay in Mustarinda, to go and visit a dead spruce lying on the ground next to the path that I remembered seeing several times while walking there, and decided to try to address the spruce cadaver in English. The full-length video Dear Deceased (20 min 15 sec) and a shorter version with the text added as a spoken voice-over Dear Deceased (with text) (6 min 26 sec) are both available on the Research Catalogue, here. And the text itself, uncensored, can be read here below.
 

 
Dear Spruce,
dear deceased or departed, or whatever is the proper term for a respected and beloved dead being – because there is no doubt that you are dead, dead as a spruce, that is. Your body, broken and now separated from the roots, lies on the ground dry and dead like a skeleton, except that you are steaming with life of all forms – insects, fungi, larvae, lichen, microbes, and all the things that I cannot see. And who knows what mice or other furry creatures have nests further up in your former crown? You are clearly serving your community also while dead. I am not sure how you decide whether a tree is dead or not, because some trees are able to grow new roots from their trunk, or at least new branches to form new trunks growing from a trunk fallen on the ground. Perhaps that is not possible for spruces, though. I have never seen one on any of the spruce cadavers, and there are plenty of them in this forest. On the other hand, your roots seem intact, everything below ground, although invisible to me, could be alive, and simply waiting for the right moment to throw some green needles up in the air. Well, deciduous trees are doing that, creating a whole selection of new stems and young trees from the cropped stump, but again probably not the spruces, I’m afraid. And it looks like your wood has been quite thoroughly eaten by insects, perhaps before you even fell to the ground – that could have been one of the reasons that you fell in the first place. Usually the spruces around here seem to fall with their roots open, like losing their grip of the ground in a storm. But you are really broken midway, at the waist, well, at knee height, or wrists would probably be closer, if we use human measurements. – I was attracted to you at first by the huge mushrooms that grow like small parasols from your stump, and then by the intricate forms of your almost bare branches that spread out from the trunk on the ground. Sitting on a corpse, on a cadaver, is morbid of course; and thinking of you as a rotting heap of life, all kinds of creatures busily trying to decompose you to minerals and nutrients, like a giant compost, does not make sitting here more pleasant. In actual fact your trunk seems rather steady and comfortable to sit on, not that different from a wooden bench, despite your rounded form and the slightly irregular, itchy bark. There is a small ant nest (small compared to the giant ones all around here) right at my feet – hopefully they are not disturbed by me, planning a defence attack. The sun is still warm, and it is very quiet, no wind. I wonder how man winters you have already been lying here, not that many, I suppose, but that is hard to know. There is no moss growing on top of you, but that might be simply because your branches keep you raised from the ground. And how many years will it take for you to decompose completely and turn into soil? In some places here you can still see the contours of a tree trunk in the moss, although most of the wood is gone and the moss cover is continuous. You are fertilizing the soil, I guess, whereas a human body decomposing on the ground would excrete poisonous substances, at least that is what I have heard. There is something fascinating in wood being such a living material, although it is clearly part of a dead tree, or a formerly living tree. I imagined I would sit here and think about death and dying, and the value of being able to witness the processes of decay instead of being protected from all such “unpleasant details” by an overly hygienic and artificially maintained almost sterile environment. But instead I am thinking of wood and what a marvellous material it is. – I apologize for disturbing your well-earned rest here in the forest with such human-centred and utilitarian thoughts. And, on the other hand I have to thank you for your generosity, because I like to think that you gave me those thoughts here, in some manner. Thus, many thanks for this moment on your beautiful trunk, and all the best for the coming winter!
 

 
 

Kära björk


Efter en produktiv september månad i Mustarinda residenset tänkte jag mig, att det var nog, ifall jag fortsatte min lilla performance, min “dagliga björk” med den gamla björken bakom Mustarinda huset. Men den sista dagen beslöt jag mig ändå för att försöka sätta mig och skriva ett brev till en gran som jag lagt märke till tidigare, där den låg på marken vid stigen. Jag tänkte mig att det kunde vara intressant att försöka skriva något på svenska, för jag hade skrivit på finska till en annan gran veckan innan. Men alldeles intill granen såg jag plötsligt en björk som såg inbjudande ut. De flesta träden i den urgamla skogen är antingen raka och höga eller så ligger de på marken, jag har inte sett något träd med grenar att kliva upp på. Och där var nu plötsligt en björk som jag skulle kunna sitta på, jag kunde inte begripa att jag inte märkt den tidigare. Så jag valde att sätta mig hos den och skriva till björken istället, och lät granen vänta. Jag spelade in texten senare och kombinerade den med bilden, men då själva skrivandet tog mer än 20 minuter, blev den upplästa texten bara drygt fem minuter, så versionen med texten blev mycket kortare. Båda versionerna – Dear Birch (20 min 15 sec) och Kära Björk (5 min 50 sek) – finns på Research Catalogue, här. Och här nedan är texten jag skrev framför kameran.
 
Kära björk,
trevligt att träffas så här, smått överraskande, på stigen. Jag var egentligen på väg att besöka den avlidna granen här intill, när jag plötsligt fick syn på den mjuka gröna mossa som växer på din stam där den förgrenar sig, som en liten bekväm fåtölj, faktiskt. Och solen lyste så inbjudande på den, att jag bestämde mig för att sätta mig ner en stund framför kameran och skriva några ord till dig. Du kanske tycker att det är underligt att jag tilltalar dig på svenska, här mitt i det finska Kajanaland, där nästa språk efter finskan och den lokala dialekten antagligen skulle vara ryska – eller då engelska eller tyska eller tom tjeckiska, som några av gästerna i Mustarinda-huset här intill förmodligen talar, ifall de råkar gå här förbi. Men jag väljer att skriva till dig på svenska, inte så mycket för din skull som för min egen skull, för att se hur det känns. För ärligt talat tror jag inte det spelar någon roll för dig vilket språk jag skriver på. Men det som kanske, eventuellt, och förhoppningsvis har någon betydelse är, ifall jag lyckas artikulera mina tankar med hjälp av att skriva, eller inte. Och än så länge har jag bara pladdrat på för att komma igång. Har jag något att tala om för dig eller något att säga ens mig själv just här, just idag? Det är min sista dag i Mustarinda, min sista dag i den här gamla tysta skogen som jag lärt mig att älska, med sin tjocka mjuka mossa, sina många döda träd liggande om vartannat, och sin friska luft som är så mjuk och härlig att andas. Jag kommer att sakna den här skogen, det vet jag, och jag kommer också att försöka besöka skogar som finns närmare mig, senare. Jag hoppas du njuter av din boplats här, intill stigen, och nära kärret som öppnar sig genast på andra sidan den. Du har faktiskt två målade färgklickar på en av dina stammar, en blå och en grön, för att markera de två stigarna som här är sammanslagna, och som förgrenar sig lite längre bort. Du har levt här en bra stund, antar jag, även om du inte är någon åldring precis. Och det kan hända att du faktiskt är äldre än du ser ut, ifall det varit ont om ljus eller näringsämnen här; eller så kan det ju hända att du inte är så gammal, men ser äldre ut på grund av de kalla vintrarna med tung snö, som skadat många av granarna här. Eftersom du fäller dina löv är det inte lika farligt för dig, antar jag; dina kala grenar samlar inte på så tunga bördor som sedan kunde knäcka dem. Men mossan jag sitter på är en annan slags riskfaktor. Om den samlar väta skapar den röta, så att du faktiskt kan falla i tu med tiden. Det händer ibland åt gamla träd som har en grenklyka eller en fördelad stam. Förlåt att jag låter som en olycksfågel, jag tror du har det bra här och så vitt jag kan se går det ingen nöd på dig. Jag borde tvärtom vara tacksam för mossan du bär på, för trots att den är ganska våt och kall är den mjuk och behaglig att sitta på, som en kudde avsedd för förbipasserande. Ja, jag vet att den inte är avsedd för det, och jag antar att du egentligen hellre skulle bli av med den – fast det vet jag egentligen inte. Kanske ni har något slags samarbete på gång, mossan och du, precis som det berömda samarbetet mellan svampmyceliet och dina rötter. Men nu spekulerar jag om sådant som jag bara läst om, istället för att lita på mina egna sinnen och förnimmelser här och nu. – Det som kanske är det härligaste med den här skogen är tystnaden. Nu när det inte blåser är det verkligen tyst. Inget avlägset motorbrus – någon enstaka gång ett flygplan, men det är väldigt sällan. Och just nu är det så tyst att pennans skrapande mot papperet känns som rätt högljutt. Eftersom det är vindstilla, kommer myggen fram, trots att det är sent på hösten här. Men solen värmer just nu, och dimman dagarna innan, för att inte tala om mängden regn tidigare, har bjudit på perfekta omständigheter åt all slags mygg att ta en extra runda. – Det är så tyst att jag trodde mig höra kameran gå av. Det är oberoende av dags att avsluta det här brevet. Jag beklagar att jag inte egentligen har några tankar att artikulera just nu. Men jag är glad och tacksam att jag fått sitta en stund i din famn, och önskar dig allt gott framöver. Tack!