Redan den första dagen i Johannesburg, staden som skryter med att vara världens största planterade skog (de borde se de finska tall- och gran-plantagerna) fick jag höra om den lilla skalbaggen som antastar träden överallt i staden, men i synnerhet i vissa områden, som Parkview där jag placerats att bo. Den lilla insekten “Polyphagous Shot Hole Borer (PSHB)” attackerar många olika träd, det är det som namnet polyphagous avser. Den hör ursprungligen hemma i Sydostasien, särskilt Vietnam, så den har inga fiender här, och träden har heller inte hunnit skapa sig en försvarsstrategi. Det är egentligen svampen som den minimala skalbaggen planterar i trädet och som den livnär sig på som dödar trädet så småningom. Det finns en del bloganteckningar om ämnet, bl.a. här och här, och mer officiellt här.
Samuel, min guide och assistent, pekade på de vita kryssen som målats på vissa trädstammar när han visade mig runt i byn. Ja, det är faktiskt som en liten by, en förort med en “high street”, ett slags shoppingcenter, och gator utan belysning, med egnahemshus och villor omgärdade av högra murar och elektriska stängsel. Gatorna har irländska namn, området grundades ursprungligen av en irländare som namngav dem. Jag bor på Galway Road, på en “bed and breakfast” – en stuga intill huset, och breakfast får jag laga själv – som är den enda utan elektriskt nät ovanpå trädgårdsmuren, lyckligtvis. Galway Road kantas av jakaranda träd och inte plataner, som de flesta av gatorna i trakten, och fascinerande nog tycks jakarandan stå bättre emot den här farsoten. Först följande dag då jag begav mig ut för att ta några bilder av de olycksbådande kryssen, såg jag skylten med information på ett av träden:
 

 

 

 

 

 

 

 
Jag vet inte ännu om jag skall göra något av platanerna, eller jakarandaträden för den delen. Den gamla eken som är instängd på gården till huset där jag bor har jag börjat posera med, och jag skall försöka leta reda på några andra gamla eller intressanta träd också. Jag kallar ju projektet som jag skall sysselsätta mig med här för “Meetings with Remarkable and Unremarkable Trees”. På något sätt är inget enskilt träd varken remarkabelt eller oansenligt i sig, det är gatorna som kantas och är övertäckta av träden som är det speciella. Men hur skildra det?