Nu blir det äntligen av: utfärden till Utö som jag sett fram emot redan länge. Det blir en weekend med två nätter på vandrarhem där, det vill säga en hel dag på plats. Min avsikt är att hitta en lågt växande enrisbuske eller något liknande och sitta med den varje timme från morgon till kväll, i bästa fall från 8 till 8 eller 9 till 9. Enrisbusken kommer av ett minne – jag har nämligen varit på Utö en gång förut, som barn, eller skolelev, i slutet på 60-talet eller början på 70-talet. Det skedde en stor oljeolycka på Östersjön då, och min klasskamrat Fredrik ”Mulle” Donner organiserade en utflykt med isbrytare ut till Utö för att vi skulle tvätta oljiga ejdrar med schampo. Jag minns att jag var med och tvättade en stackars fågel, och är inte ens helt säker på att den slutligen klarade sig. Vi sov i ett runt armétält, det minns jag, och så minns jag de lågvuxna enrisbuskarna som gjorde terrängen svår att ta sig igenom. Kanske jag inte sett sådana förut, eller åtminstone inte i så stora mängder. De stannade i mitt minne i varje fall. Och nu vill jag se ifall några finns kvar…
 
Nåväl, det skulle ju finnas lågt växande enrisbuskar i skärgården mycket närmare, men Utö är ju intressant på många andra sätt. Jag ansökte om bildkonstakademins residens där, men räknades inte medarbetare så min ansökan beaktades inte. Så jag får lov att ta mig dit på egen hand. – Ifall det verkar fascinerande kan jag ju återkomma när det inte är högsäsong. Men jag hoppas i varje fall på en vilsam dag tillsammans med enris på klipporna. Enligt väderleksprognosen blir det hård vind, men det skall väl gå vägen när man är på land. Jag hoppas det inte blåser för mycket ikväll eller på söndagen när jag sitter på m/s Eivor.
 
Just nu sitter jag i cafét på den gamla busstationen i Åbo, i väntan på bussen som skall ta mig till Nagu. Bakom mig har jag en promenad till järnvägsstationen i Helsingfors, en tågresa från Helsingfors till Åbo och så en promenad från järnvägsstationen här till busstationen. Återstår buss till Nagu, Pärnäs, sedan båt till Utö och promenad till hotellet där för nycklarna strax innan midnatt. Resan tar nästan en hel dag. Det hade varit bekvämare att åka ut på torsdagen då båten går klockan 13. Men det tänkte jag inte på, eller snarare kunde jag inte göra det, för jag bokade rummet på torsdagen. Men nu är jag alltså på väg!
 
Och nu sitter jag på båten, i Pärnäs, och i god tid, och väntar på avgång. Det blir en lång färd, men när jag tittade på kartan insåg jag, att Utö egentligen inte är så väldigt mycket längre ute till havs än Kökar, och närmare fastlandet. Sinnebilden av ett litet skär långt ute i mitten av Östersjön är alltså inte helt riktig. Det finns små skär i närheten, åtminstone enligt kartan. Vi kommer fram så sent att det kommer att vara mörkt, men flera timmar får jag njuta av skärgården innan dess….
 
Solen går ner, men Utö fyr syns redan, vi är snart framme. Och trots att det är öppet hav finns det skär och kobbar inom synhåll åt alla håll – inte alls så skrämmande som jag väntat mig, kanske för att det inte är helt mörkt ännu… men spännande!
 
Följande dag, lördagen den 3 augusti, på Utö, har jag redan hållit på och filmat mina besök hos en liten enrisbuske här på backen nära havshotellet en gång i timmen sedan klockan sju i morse, och dessutom vandrat runt på alla tänkbara stigar i den här bebodda delen av ön. Nu sitter jag på mitt lilla rum i vandrarhemmet och drar andan innan nästa session, efter att ha varit utomhus hela förmiddagen. Fascinerande att försöka utsätta sig för vädret en aning, även om jag ränt runt istället för att hålla mig till enrisbusken som jag tänkt mig. Men det är en lång dag kvar ännu… här är en bild av backen då jag startade i morse:
 

 
Och här är backen innan den sista bilden, klockan nio på kvällen.
 

 
En sista närbild av enrisbusken följande morgon, farväl Utö!