Söndag morgon i Brunnsparken, lugnt och stilla, förvånansvärt lite skräp, uppehållsväder med gråa moln vid horisonten men häftiga vindbyar. När jag sitter under almarna uppe på backen ser jag på de vita vågkammarna på det skummande havet och på strand-caféts fågelskrämma som virvlar vilt i vinden. Och samtidigt är jag orolig över kameran; kommer den att stå sig mot vindstötarna, trots att jag inte lade någon extra vikt för att balansera den. När jag återvänder efter den andra bilden ser jag förklaringen till det lilla ljudet jag hörde, som kändes nästan som inbillning: det var mikrofonen som ramlat av från sin ställning ovanpå kameran, och blivit hängande i sladden. Undrade ifall den fortsatte att banda och hur själva ramlandet eventuellt låter… Jag kollade med samma, och kameran skakar på bilden när mikrofonen faller, men fortsätter att fungera, och mikrofonen bandar också, men ett mer dämpat ljud, och så hörs det knaster då mikrofonen rör vid stativet eller liknande. Men själva bilden var det inget fel på, efter skakningen.
Måndag morgonen hade vädret förändrats, jämnt grått men nästan stiltje. Jag besökte alen först och fortsatte sedan upp på berget, och insåg att det inte var helt stilla på havet. Det var svalare, så jag började nysa där jag satt, och det ville jag inte ha med på bild, så jag gjorde om den andra seansen. Varför censurerar jag bort naturliga företeelser som at nysa? För att det blir för specifikt och personligt då. Ifall jag sitter som en figur, är jag en människa i allmänhet, just en figur, men om jag rör på mig och nyser och har mig, blir det jag, en särskild person. Hm. – Jag tvekade vilken bild jag skulle använda som vinjett bild, och insåg att jag aldrig sett efter hur almen eller almarna – för det är ju en grupp, trots att de växer ur samma rot – ser ut från det motsatta hållet, från havsssidan. Så det är den bilden som får fungera som vinjett, här ovan.
Orsaken till att jag besökte träden så här i början av veckan är, att jag kommer att vara på resa resten av veckan, först i Stockholm, för att besöka träden där, och sedan i Kassel, för att besöka Documenta. Det ser jag fram emot med stor förväntan, faktiskt. Men mer om det i framtida anteckningar…