Tunga arbetsmöten i lyxig omgivning är något av en paradox, men en lugnande omgivning underlättar det mesta, det kan man inte komma ifrån. Mitt andra besök på Solstrand, nära Bergen i Norge, bekräftade vad jag kom ihåg från förr; det är en spektakulär miljö. Igår beslöt jag mig för att avstå från att ens försöka skapa en bild i serien “Efter Sugimoto”, en video jag samlat på redan i flera år, som en respons på Sugimotos svartvita fotografier med hälften himmel och hälften hav. Trots att jag släpat min kamera och mitt stativ med mig enkom för den bilden, och trots att de blånande bergen i horisonten såg fina ut, fanns där ingen öppen horisont. Men efter gårdagens solgass och stekande hetta var himlen i morse täckt av moln och horisonten höljd i dimma, så man inte kunde se ifall det var öppet vatten eller inte. Så efter ett dopp i simbassängen, gjorde jag ett snabbt försök från terrassen på mitt rum.
 

 
Eftersom jag inte hade ett teleobjektiv med mig, kunde jag inte få en bild med horisonten på mitten utan att ta med trädgård och annat grönt, så jag skyndade mig ner till badbryggan. Och där gick det hur lätt som helst att hitta en bit horisont med så avlägsna berg att de inte syntes i dimman, och att spela in en minut av himmel och hav. Vattnet var klart och det skulle ha varit lätt att ta ett dopp direkt i havet, men jag visste att det var ganska kallt, och dessutom hade jag inte mycket tid innan det var dags för möte igen. Så min stund med Sugimoto på Solstrand blev kort, men oförglömlig åtminstone tekniskt sett, för nu finns den förevigad på band, eller rättare sagt i en digital fil.