Skottdagen till ära skall jag notera några tilldragelser från början av året som en påminnelse om de många fina upplevelserna. Till att börja med hade jag en utställning Funderar med furor – samtal på tre språk på MUU Helsinki centret för samtidskonst 7-21.1. Utställningens material finns på den här RC-sidan. I samband med utställningen ordnades också ett samtal med Olga Cielemceka och Karoliina Lummaa den 13.1. Dessutom blev jag vald till hedersmedlem i föreningen Muu, tillsammans med Irma Optimist och Terike Haapoja och det firade vi den 19.1. Listening with a Pine-mix (2023) var med i en endags utställning “The Strolling Creatures of Light” i Muu den 26.1. En annan fin upplevelse var att delta i Sanna Kekäläinens föreställning Auringonvihreä, Solgrönt, i Helsingfors observatorium och läsa Gunnar Björlings dikter på originalspråket som en avslutning på föreställningen 25-27.1. I början på februari hade jag en online föreläsning för MA studenter på Stockholms Konstnärliga Högskola den 2.2., ledde ett seminarium för norska doktorander i konstnärlig forskning i Oslo 7-9.2, och deltog i en online förhandsgranskning av en doktorsavhandling som organiserades av universitetet i Tallinn och Åbo Akademi den 15.2. Dessutom fortsätter seminariet om auto-teori mm. på Konstuniversitetet i Helsingfors ännu några gånger, 24.1., 14.2. och 14.3. Muu Gala videosammanställningen visades i Villmanstrand den 17.2. och där ingick även min lilla video Day with a Pine (2020), även om jag inte kunde resa dit och se den. En annan kort video Rakas Kuusi eller Kära gran (2020) ingår i AV-arkkis visning “Trees & Destruction” på Tammerfors kortfilm festival 7. och 9.3. Till Tammerfors skall jag åka för första gången och förundra mig över filmvärldens seder och bruk.
För mig brukar början av året vara en tid att starta nya processer, och så har det varit nu också. Endast mina besök hos tallen vid Essingeleden i Stockholm kommer att fortsätta från förra året. I Helsingfors valde jag i januari fyra nya tallar som jag ska besöka en gång i månaden: Årets tall i Brunnsparken som jag spelar munharpa åt, två tallar på stranden i Brunnsparken som jag tilltalar på engelska, en tall på stranden på Drumsö som jag pratar svenska med, och en tall på stranden på Blåbärslandet som jag samtalar med på finska. Även om besvikelser inte helt kan undvikas, och inte heller små olycksfall – under de senaste veckorna har jag varit tvungen att låta laga tänderna flera gånger – måste jag säga att året har börjat bra. Man får hoppas att medvinden fortsätter…